Toppbild för ängsslåttersidan

Brobacka naturcentrum

Brobacka öppet på söndagar

Från den 13:e maj hålls Brobackastugan öppen på söndagar mellan 11.00 till 15.00 fram till sässongsavslutningen 9:e september. Då kan du titta in, få lite information av stugvärden och titta på utställningen. Området utanför är besöksvärt hela året. Vandringsleden finns utsatt på OpenStreetMap.

Utställningen förnyas

Utställningen i stugan får ett nytt utseende under våren 2018. Det ingår i Leaderprojektet "Annex till Mjörnbygdens naturcentrum"


Brobacka kan karaktäriseras som en markant knutpunkt i den västsvenska geografin, men också i dess historia. Geografiskt ligger Brobacka i en knutpunkt mellan två stora skogsområden; Risveden och Lärkeskog och två stora sjöar; Anten och Mjörn.

Vid Brobacka trängs förbindelsen mellan Anten och Mjörn ihop till ett mycket smalt pass med branta sidor. De vattenmassor som passerade här under inlandsisens avsmältning har lämnat tydliga spår i bergväggarna. På östra sidan har vattnet svarvat ut en mängd jättegrytor, varav flera i mycket stort format, oftast med ena sidan öppen mot passet. På västra sidan finns bland annat ”Bruarängen”; en klipphylla i form av en urspolad sprickzon, som kan nås via ett ”nålsöga” i berget. Genom en folklig tradition stöttas Bruarängens sidor ännu av ständigt nya grenar och käppar.

Vattenmassorna från isen har också resulterat i avsättningen av mycket stora grusmassor, dels i Östadåsen och Jutåsdeltat söder om Brobacka och dels i form av ”Antenspärren”, som dämmer upp Anten någon km norrut. Antenåsen är i stort sett intakt, medan Jutåsdeltat till allra största delen exploaterats, men i en bevarad täktskärning kan uppvisa såväl tydliga lagerföljder som en av Västra Götalands största backsvalekolonier.
Den marina gränsen går igenom Brobackaområdet och avspeglar sig i såväl klapperstensvallar på västsidan som skalgrusbankar med marina snäckskal inom inägorna till det gamla soldattorpet på östsidan.

Inom det lilla Brobackareservatet finns en stor mångfald av intressanta naturtyper representerade. Närmast stranden finns ett smalt parti med kärr och alskog. Ovanför detta bidrar skalgruset till en rik lövskogsflora med blåsippor och trolldruva under ek och hassel. Här finns även spår av en gammal skalgrustäkt för jordförbättring. I öppnare delar av ekbackarna, där hävden återupptogs i början av 90-talet återfinns idag en vacker välhävdad ekhage med enebacke där ljung, stagg, knägräs och slåttergubbe påminner om tidigare beteshävd. I de rikare partier, som numera årligen slås med lie, finns slåtterindikerande växter som ängsskallra, svinrot och grönvit nattviol. Ner mot Åsjön, har en stenåldersboplats med ett stort antal flintföremål påträffats.

De branta, granskogsklädda sluttningarna ovan torpet och ner mot sjön har börjat utveckla en påtaglig naturskogskaraktär och hyser en rik och välutvecklad kryptogamflora med inslag som kambräken, skuggmossa och grov fjädermossa.

Högst upp i reservatet finns välutvecklad äldre dödvedsrik hälltallskog och en milsvid utsikt över Mjörn med den fågelrika Brobackaviken närmast. Även de öppna gruslagren i täkten syns tydligt än så länge, men kommer med tiden att skymmas av den skogsplantering som gjorts inom ramen för återställningsplanen av täkten.

Mjörn är en av länets största sjöar, med mycket höga värden för både naturvård och friluftsliv. Mjörn är en fiskrik klarvattensjö, som med sina många vikar och inte mindre än 60-talet namnsatta öar och skär, har en rik flora och fauna och dessutom ett mycket stort värde för friluftslivet. Här finns allt från grunda fågelrika vikar, såsom Brobackaviken, till karga öar, vida vattenytor och tilltalande stränder både i form av klippor, ekhagar och barrskogar. Totalt sett finns en mycket stor biologisk mångfald kopplad till de rika lövskogarna kring Mjörn. Herrgårdarna Bryngenäs, Öjared, Östad och Vikaryd har alla satt sin prägel på miljön. Kring egendomarna ligger parkliknande bok- och ekskogar med öppna beteshagar. Även i Mjörn finns ett flertal glacialmarina relikter i kräftdjursfaunan. Också fiskfaunan har högt värde. Den storvuxna mjörnöringen är klassad som riksintressant. Fiskar runt 10 kg har landats. Liksom i Anten satsas stor energi från fiskevårdsområden och sportfiskeföreningar på åtgärder för de trängda lokala öringsbestånden.
Även nätverket av lövskogar kring sjöarna har höga värden. Lövskogarna kring Anten och Mjörn och anknytande sjöar i Säveåns dalgång är utpekad som en av ett 40-tal särskilt värdefulla lövskogstrakter i landet. Några av de allra värdefullaste objekten ligger nära Brobacka.

Vattenleden förbi Brobacka utgör också en sträckled för fåglar, och Brobackas läge och terrängförhållanden gör platsen till en utmärkt lokal att följa fågelsträcken både höst och vår. Ålanda ström och utloppet i Brobackaviken är i regel isfria vintertid, vilket gör att vattnet under isvintrar utnyttjas flitigt av svanar, änder, skrakar, och strömstarar. Även örnar lockas ibland av sjöfågelansamlingarna.
Tema Miljö:
Sjöarna Anten och Mjörn olika vattenkvalitet. Anten är klassad som en sjö med måttlig ekologisk status på grund av övergödning, medan Mjörn numera har en god status med avseende på övergödning. Under 1990-talet började åtgärder genomföras för att minska övergödningen sjöarna vilket resulterat i att man kommit till rätta med övergödningen av Mjörn.
Övergödningen i Anten orsakas av hög belastning med näringsämnen från de vattendrag som mynnar i sjön, framför allt Mellbyån och Loobäcken. Källor till näringsbelastningen är de många enskilda avlopp som finns i området samt att tillförsel från jordbruket. Arbete pågår med att förbättra enskilda avlopp samt minska läckage av näringsämnen från jordbruket.

Kultur

Risveden utgjorde i flera århundraden gränsbygd i fejderna mellan Sverige och Danmark, och genom områdets norra del gick en av medeltidens viktigaste leder, vägen mellan Lödöse och Skara. En mängd berättelser och sägner finns om slag och skärmytslingar i Risvedens skogar. Bland dessa bör nämnas slaget vid Brobacka 1566 i Nordiska sjuårskriget. På en kulle i reservatets västra del finns en minnessten över detta slag.
Trakten kring Brobacka har präglats av både storgods och torparbebyggelse. Brobacka hörde tidigare till Östads säteri, som förutom jord- och skogsbruk bedrev filantropisk verksamhet i form av barnhusverksamhet och senare jord- och skogsbruksutbildning av ungdomar. Sydost om Brobacka ligger Vikaryds egendom.

Torpet i Brobacka beboddes från 1860 till början av 1900-talet av den indelte soldaten, sedermera skomakaren Sven Larsson Hög med familj. Torpet fungerade sedan under en stor del av 1900-talet som sommarstuga, men fick periodvis förfalla. Det restaurerades dock i gammal stil av fastighetsägaren Östadstiftelsen innan torpet och marken byttes bort till staten vid bildandet av det utökade naturreservatet 1994. Brobacka var tidigt uppmärksammat av naturvården och ett litet område kring jättegrytorna fridlystes redan 1922.

 

 



Nytt skal på Högs torp

Nu har de slitna delarna av panelen på torpet bytts ut.

Foto: Stellan Andersson

Foto: Stellan Andersson

Bilder från Brobacka